heeylies.blogg.se

När jag hamnar där, då känner jag mig så ensam. Just då, är jag själv i min lilla lägenhet och världen rasar när jag kommer på att jag vill ringa till mamma. Berätta för mamma om hur bra det blev med soffan, att jag köpte den där spegeln som jag pratade om, men att jag valde en annan lampa till en början. Så får vi se om det blir den där kristallkronan senare kanske. Det går bra i skolan och jag trivs, det känns som att jag valde rätt. Och mamma hur gör du din goda köttfärssås? Och vill du komma hit och fika en dag? Så får du se hur fint jag fått det hemma. Jag saknar dig jättemycket mamma. 

Kan vi inte hitta på något en helg? Åka någonstans och bara ha det bra? Eller en hemmakväll med godis och film och prata om allt och inget. Vi kan laga mat, vi kan göra den där fisken med apelsinsmak i såsen som du alltid gjorde förr? Vad vill du se på för film? En romantisk komedi? Haha ja okej då. Och kan vi inte åka in till stan en dag och fika? Shoppa kläder och så kan jag visa den där tröjan jag funderar på att köpa. Men mamma hur tycker du att jag ska göra den där helgen, du vet när allt krockar? Vilket ska jag göra? 

Mamma lever inte längre. Jag kan inte åka till mamma och krama om henne som jag brukade, jag kan inte ringa henne jag kan inte smsa henne. När jag mår bra eller när något känns fel. Den känslan kväver mig gång på gång. Jag drunknar ibland, det gjorde jag igår och jag får kämpa för att hålla inne tårarna när jag skriver det här inlägget. 

Men jag vet att när jag snart kliver av bussen på korsvägen så tar jag ett djupt andetag och är som vilken tjej som helst. Tar spårvagnen till skolan och ingen kommer se att jag för inte så länge sedan drunknat av saknad.  

Man måste vara stark.